Grannen två våningar ner har ett piano. Att ha ett piano i en lägenhet som är byggd 1929 är dålig idé på grund av flera olika anledningar, bland annat eftersom det är så lyhört här. Den senaste timmen har han spelat c-e-g-g-e-c-c-e-g-g-e-c-c-e-g-g-e-c om och om och om och om igen. Och igen. Jag har redan fantiserat om hur jag i hemlighet saboterar hans piano. Gör pianot ljudlöst. Kletar smör på tangenterna. Slänger ut det genom fönstret.