Varför går tiden alltid så fort när det är som trevligast? Jag önskar att måndagar, tandläkarbesök, dammsugning eller tråkiga möten gick lika fort som en trevlig söndag på landet. Trots att jag var halvdöd i morse när jag vaknade (två sena kvällar i rad tär på en gammal kvinna som jag) kom vi iväg i bra tid och var på landet vid tolv. Åt lunch (B hade tillagat färsk sparris och en grapefruktsås som inte var av denna värld) och spenderade eftermiddagen med en bok i en solstol. Har snart kommit igenom Parfymen men nja, tyvärr, jag tycker inte att den är speciellt bra. Hur som helst, förutom solstolar och böcker har vi ätit god middag och klart tittat till båten i hamnen. Inte vår bår alltså, utan den fina Kristinehamnaren (att den heter så lärde U mig idag) som ligger alldeles ensam nere vid de andra fina, iordninggjorda båtarna. Nu är vi hemma och jag ska göra ett sista ryck med Parfymen innan jag ska sova.