Eftersom vi landade lite efter halv tolv igår och bussen till Korsvägen gick prick tolv var vi hemma ganska sent och kombinationen lite sömn och gå upp kvart över sju rimmar dåligt i mina öron. Jag har dessutom sovit hysteriskt dåligt i natt, Calle har varit uppe några gånger – jag minns att min jobbtelefon (som jag hade glömt att jag hade hemma) började ringa klockan kvart i fem i morse och för en gångs skulle vaknade Calle innan mig och fick springa till hallen och stänga av den. Jag kommer ihåg att han slängde den på min sida av sängen innan han somnade igen, och jag måste ha plockat isär telefonen i sömnen för i morse låg alla delar utspridda bredvid mig. Andra gången han sprang upp var när han lite halvirriterad smällde igen fönstret eftersom någon sorts fågel med mkt irriterande läte hade parkerat i trädet utanför. Inte undra på att Calle låg som en trasslig hög i sängen när jag gick till jobbet i morse.
Helgen i Uppsala och Stockholm var bra, även om jag fortfarande är besviken över att jag inte träffade på Pelle Svanslös. Man skulle ju kunna tycka att han borde spatsera omkring lite överallt i sin hemstad. Jag såg i alla fall Svartbäcksgatan – och där bor ju argsinta Taxen Johansson från Svartbäcken, som vi alla vet.
Nu ska jag sova, imorgon är det premiär för min cykling till jobbet! Jag har fått låna en röd livsfarlig cykel av T, en med bara handbromsar – får väl se hur det där slutar.