Tänk ändå, att maj alltid ska vara så himla stressig? Och tänk ändå, att jag aldrig lär mig. Eller jag ska inte vara sådan, för det har jag faktiskt. Maj förra året var helt klart ett lågvattenmärke jämfört med hur jag mår idag. Jag tycker att jag har en klok och sund inställning till min egen återhämtning under intensiva perioder, och jag har en plan. Det är bra. Just den här långhelgen tog jag ledigt idag för att få en längre sammanhängande period med återhämtning, och eftersom vi är hos mamma och pappa i Skåne har jag maxat skogspromenaderna, vi har bastat, jag har legat på soffan på altanen och gjort absolut ingenting och jag har reflekterat mycket över livet. Idag åker vi vidare till Malmö för att hänga med M&M och fylla på återhämtningskontot. Det har vi längtat efter!

Nu kommer jag lägga i en lägre växel och glidflyga in i sommaren. Frasse då? Han börjar bli tonåring. Ben börjar lyftas när han kissar, han börjar bli sur på andra hanhundar som går förbi och han sover sämre. Hormoner all over the place med andra ord. Som tur är kan man ju inte säga annat än att han för det mesta är otroligt snäll och fin, så vi siktar på att ta oss igenom den här ganska vanliga stök- och spökperioden så gott det går. Vad vi har gjort i matväg då? Oj, ja vad har vi gjort. Jag har återupptäckt storheten med omeletter, och som tur är så är jag gift med en som råkar vara expert på just omeletter. Vi har också ätit en hel del linsgrytor eftersom Clara har en faiblesse för det. I drinkväg har vi siktat in oss på en hel del Negroni, men så har vi också druckit årets första Singapore Sling. Det har inte gått någon nöd på oss med andra ord.