Nu har Frasse bott hos oss i lite mer än två månader, och som vanligt när livet förändras känns det både som att det alltid har varit såhär och som att det hände igår. På samma gång. Han väger 23 kg, är otroligt tillgiven och har en viss förkärlek för att jaga fåglar. Tonårsperioden har helt klart satt igång, och andra hundar är något av det mest intressanta som finns. Men, trots att han har sina dagar när han drar, inte vill gå hem (då sätter han sig ner mitt på gatan eller vart vi nu kan tänkas vara) och inte lyder när han ska sitta ner när andra hundar går förbi är han faktiskt väldigt duktig för det mesta. Tonårsperioden till trots.

Han älskar att vara med barnen och sover gärna på golvet bredvid Claras säng. I alla fall till halv sju, för då kommer han till mig eller Calle och stirrar på en tills man ger honom mat. Han älskar att bli kliad på magen, att äta ankpinnar och att vara med ungefär överallt där vi är. Han har varit i Malmö, Hässleholm, på Orust, på diverse middagar hemma hos vänner, på fredagar äter han lunch med oss på 2112, han har varit i Malmö Saluhall (i alla fall utanför där vi kunde sitta med honom) och han har varit med och hjälpt till att flytta när Bibbi skulle installera sig i sin nya lägenhet.

Sova är en annan favoritsyssla. Eller att gå ut 0645 en lördagmorgon när stan har festat natten innan och det ligger oändligt mycket halvätna hamburgare typ överallt, så en annan får springa efter som en tok och se till att han inte äter något. Vilket i princip är omöjligt, som ni säkert förstår. Humor har han, vår Frasse, och jag är så glad att han är just min.