Tidigt i morse åkte vi mot Dijon, och efter en kort resa från Juliénas lyckades vi ta oss in till city utan några större problem. Jag har inte varit i Dijon på många år (om jag ens har varit det under en av alla våra resor hit när jag var yngre, lite oklart) så det var roligt att lära känna en helt ny stad. En fantastiskt fin sådan, dessutom! Vi bokade ju boende bara för några dagar sedan och fick tag på en lite men ack så gullig lägenhet via Air BnB nära centralen.

I Dijon hittar man ugglor i varje hörna i princip, och det finns även små plaketter om man kikar ner på trottoarkanten. En fransman förklarade för mig att ugglan är Dijons symbol, och det är för att det finns en liten uggla på Notre Dame de Dijon som man, enligt legenden, ska röra för att den ska bringa lycka. Ugglan finns på Rue de la Chouette, och eftersom det är ganska många händer som har rört den lilla stenugglan ser den ut mer som en liten uggleformad sten som sitter på kyrkans vägg. Gulligt! Lika gulliga är kidsen som fick välja varsin uggla i en affär vi passerade på väg till kyrkan.

Dijon kallas ju lite ostigt för gastronomins huvudstad, men jag måste ändå säga det – det finns spännande mat- och vinbutiker i var och varannan hörna! Vi var både på Maille (svindyrt) och Edmond Fallot (mycket billigare och bättre) för att handla senap till familjen där hemma, och Crème de Cassis och spännande kryddor finns i nästan varje hörna. Ljuvligt!

I vårt område finns en promenad längst med floden L’Ouche som rinner genom staden. Lite längre bort hittade vi ett fint, nybyggt kvarter med restauranger, matbutiker och livemusik. Vi åt middag på Bamagotchi, en biergarten med bland annat pizza och öl. Trevligt! Nu ska vi se klart på Supermariofilmen här i vår lilla lägenhet, sen ska vi sova – imorgon bär det av tidigt mot Tyskland med ett stopp på vägen hos Sybille Kuntz i Lieser.