För mig är Matrepubliken en dagbok. En slags dokumentation över mitt liv ur ett matperspektiv med livets alla aspekter inbakade. Livet när det bara var jag och Calle, alla resor vi har gjort, barnen, människor som har lämnat oss, vår vardag, ledsamheter, roligheter och allt där emellan. Jag har alltid älskat att dokumentera saker, och att minnas. Jag älskar att minnas. Hur det luktade hos farmor och farfar när jag blev bjuden på köttbullar i deras kök, vad vi åt till brunch första gången vi var på Roberta’s i Bushwick, hur den magiska pinot noiren smakade som vi drack på den gulliga restauranger i Newport, RI när vi var på bröllopsresa… och tänk, vad fint att ha det samlat här.
Idag fyller jag trettionio år och Matrepubliken har varit med mig sedan 2009. Det är stort. Det är ju ofta många som undrar varför jag fortsätter skriva här men ni förstår, att sluta skriva dagbok hade för mig varit som att ta bort en livsviktig del av mig själv. För det mesta glömmer jag av att jag delar min livshistoria med den som vill ta del av den och ibland önskar jag att den här sidan var bara för mig, men så vet jag också hur mycket glädje mina samlade recept ger många, så det slutar alltid med att Matrepubliken får fortsätta hålla öppet för allmänheten. Det hade ju varit sorligt om inte alla recept jag har samlat på mig hade fått komma till användning för någon annan.
Hur är det att fylla trettionio då? Det är bra. Jag har lärt mig mycket om mig själv under årens gång, och jag är glad över hur jag har det. Ska jag vara helt ärlig är jag nog precis där jag önskade att jag skulle vara. Jag har Calle, mina barn och min familj. Jag bor mitt i stan. Vi har landet. Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag har på många sätt samma inställning till livet som jag hade när jag var yngre och är fortfarande samma rebell-Charlotta som jag var innan – bara i en lite klokare och något äldre version.
Ikväll ska jag fira min födelsedag med min familj, en god flaska champagne och massor med god mat. Grattis till mig! Och tack livet, för allt du bjudit på hittills.