Att äta pizza på fredagar är en tradition vi har haft sedan långt tillbaka. Pizzorna har ändrats i takt med att vi har upptäckt nya recept men traditionen består. De första pizzorna vi gjorde hade ugnsrostad tomatsås och en blandning av både mozzarella och riven ost, sen var det en period då vi ofta gjorde kallrörd tomatsås och helt enkelt bara mixade krossade tomater med kryddor och olivolja. De senaste åren har jag oftast gjort tomatsås på färska tomater genom att koka ner dem tillsammans med lök och sedan smaksätta med salt, svartpeppar från kvarn och en gnutta socker. Vi har även experimenterat en hel del med vita pizzor vilket vi har gått bananas med i sommar, faktiskt.
Nu har vi precis börjat experimentera med att göra napolitansk pizza, som är ganska olik den sortens pizza vi har gjort innan. Calle är degansvarig, och till skillnad från den vanliga pizzadegen vi brukar göra ska den här jäsa lää-hääänge – 24 timmar ungefär, och tomatsåsen består enbart av San Marzanotomater på burk som man varsamt kramar ihop med lite salt och toppingen är spartansk. Min favorit, marinara, har endast tomatsås, tunt skivad vitlök, oregano och färsk basilika, och en klassisk margarita har ju tomatsås, mozzarella och färsk basilika. För att få till en bra cornicione (degkanten runtom) får man (om man som vi inte har tillgång till en vedeldad pizzaugn…) till genom att köra ugnen på högsta värme med grillfunktionen igång.
Vill ni prova att göra själva kan jag rekommendera er att köpa boken som killarna bakom Lilla Napoli skrivit. Det är en djupdykning i pizzans olika beståndsdelar och förklarar dessutom ingående hur du kan bygga en egen vedeldad ugn. Om ni får feeling.
