Ibland kan jag avundas folk som är befriade från nostalgi. Sådana som bara lever framåt, inte tänker på det som varit och framför allt inte längtar tillbaka. Ungefär så som Calle är, nu när jag tänker efter. Haha. Jag är ganska mycket tvärtom, och när vi är hos mamma och pappa i Hässleholm tänker jag ofta på vänner jag haft, saker jag vi gjort och att jag nu helt plötslgt ligger i mitt gamla rum fast med två barn och en Calle och är… vuxen. Det finns många fina aspekter med att vara vuxen men hallelulja, vad det hade varit skönt att få vara barn igen lite då och då. Ligga på soffan en hel dag. Dansa en hel natt och gå hem i gryningen och lyssna på fågelkvitter. Äta chips till kvällsmat. Slippa betala räkningar. Åka till Hemmakväll och hyra film.

På tal om det fick jag och Calle ett ryck och skulle göra just det ikväll – hyra film, alltså. Av nostalgiska skäl. HUR mysigt var det inte back in the days när man åkte någonstans och tog typ en timme på sig för att välja vad man skulle titta på? Nä, jag ska börja hyra film igen. Och hade gjort det ikväll om det inte vore för det faktum att det har varit Power Meet i Hässleholm vilket innebär att alla vägar in till stan var avstängda och att jag och Calle hamnade mitt emellan en De Soto och en Mustang, körandes i snigelfart i någon slags karavan innan vi kunde svänga av och köra kringelikrokvägar för att komma hem till mamma och pappa igen. Så kan det också gå, en kväll i Hässleholm.