“Alltså Calle om jag har på mig den här tröjan syns det ju knappt att jag är gravid” sa jag för någon vecka sedan samtidigt som Calle tittade på mig, mycket road över att jag trodde att min höggravida mage skulle kunna undgå typ någon. En minut senare kom vår vän Viktor innanför dörren och hälsade med “nämen hej och grattis ser jag, vad kul” och ok. Ridå. Nu har verkligheten kommit ifatt mig och jag känner mest att herregud, jag har verkligen ingenting att ha på mig på grund av jättestor mage och lite för få gravidplagg. Kommer jag behöva gå klädd i ett lakan de sista veckorna av den här graviditeten? Märker mina kollegor om jag går klädd i samma klänning de två sista veckorna på jobbet? #ingenvetsäkert
Men jag vet, kläder är ytliga ting och jag är egentligen mest tacksam över hur pigg jag är för att vara så långt gången som jag är. Inga direkta krämpor förutom usel sömn emellanåt (försök ni göra valvändingar i sängen var och varannan minut och lägg därtill det faktum att någon sparkar på urinblåsan så att den akuta kissnödigheten gör sig påmind…) men det är ju trots allt något av det häftigaste man kan göra, det här med att bära ett barn.
Idag flexade jag ut tidigt från jobbet, packade in oss i bilen och körde mot landet. Här är det förhöst snarare än sensommar för regnet öser ner och vi kurar inne med tända ljus. Right up my alley med andra ord eftersom hösten råkar vara min absoluta favoritårstid. Imorgon har väderprognoserna dock lovat solsken och vi ska plocka in trädgårdsmöbler, fixa i trädgårdslandet och kanske äntligen gräva upp den där pepparroten som vi odlade tidigare i våras. Ett annat säkert sensommar-/förhösttecken är äppelmusten som Bibbi hämtade tidigare idag! Det blev en blygsam skörd det här året men trots det fick vi ihop åtta flaskor must som nog kan räcka ett tag med lite ransonering. Nej hörni, nu ska jag krypa ner bredvid Clara och förhoppningsvis få några timmars god sömn. Hoppas att ni får en fin helg kompisar!
