Min kompis Karin har släppt en kokbok. Hur coolt är inte det? Första gången jag träffade Karin var när vi hade vår allra första matbloggsträff och det var – håll i er nu – 2011! Den kan ni läsa om här, för övrigt. Nu har det alltså gått fyra år sedan vi träffades och Trattoria är fortfarande en av de bloggar som jag besöker dagligen för att få inspiration. Bäst av allt är att Karins kokbok är precis sådär Trattoria-ig som jag hade hoppats – fylld med massor av enkla, rustika (eller vad säger du, Karin?!) recept utan allt för mycket krusiduller men som ändå blir sådär förbenat goda. Det är ju faktiskt precis sådan matlagning som jag gillar mest.

Foto: Fredrik Samuelsson

Den här auberginegratängen är just sådär enkel, utan allt för många ingredienser men ändå så mycket smak att man liksom har svårt att förstå att tomat, aubergine, ost och basilika kan bli såhär gott. Det är coolt.

Karins auberginegratäng

4 portioner

2 stora auberginer (eller 4 små)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
1 msk tomatpuré

salt & nymald svartpeppar

en gnutta socker
200 g mozzarella

1-2 dl riven parmesanost

1 kruka färsk basilika
olivolja

Sätt ugnen på 200°. Skala och hacka löken och vitlöken. Fräs i olivolja i en kastrull, tillsätt tomatpuré och krossade tomater. Smaka av med salt, peppar och socker. Låt småputtra i några minuter. Skär auberginen i 1 cm tjocka skivor (jag föredrar att skära auberginen på kortsidan så att jag får runda bitar istället för avlånga) och pensla med olivolja på båda sidorna. Stek på medelvärme tills skivorna är mjuka och lägg sedan på ett fat. Strö över salt. Smörj en ugnssäker form med olivolja och varva sedan aubergine och tomatsås. Avsluta med ett lager aubergine och lägg över tunt skivad mozarella och riven parmesan. Grädda i mitten av ugnen i sisådär 20 minuter, stäng sedan av ugnen, öppna ugnsluckan och låt gratängen stå i 10 minuter på eftervärme så att den sätter sig lite. Strö över basilikablad precis innan servering. Ät med sallad och bröd.