För det första – tack för alla fina grattis-hälsningar i förra inlägget! Mycket uppskattat av oss båda, ska ni veta. Läget annars? Det är tisdag, jag och Calle spikar upp lister (ett år efter inflytt – ärligt – inte ok…) och funderar kring världsliga ting såsom vad ska vi äta imorgon när vi får gäster? Hade dinosaurier verkligen fjädrar? Och hur sned kan en vägg i en hall egentligen bli? (Vet ej, kanske, jättesned.)
Igår åt jag stekt fiberhavregrynsgröt till (sen) middag och efter att ha postat en bild på Instagram dök det upp en del frågor. Äter man sådant på riktigt? Måste man inte vara över 75 för att gilla det? Hotades barn förr i tiden med att de skulle få gröten stekt dagen efter om de inte åt upp den till frukost? Och vad smakar det egentligen? Låt mig sprida lite klarhet över det här fenomenet.
JA. Man äter sådant på riktigt. Skulle placera det i samma kategori som pannkakor, typ. NEJ. Det fungerar även att vara under 75 år för att tycka om det. VET EJ. Inte riktigt säker på det där med hotandet. FRASIGT. Det är vad gröten smakar. Typ. Frasig grötpannkaka.
När jag var liten gjorde min pappa stekt havregrynsgröt till mig lite då och då, mest när vi skulle festa till det lite och ha finfrukost. Min pappa är en hejare på att steka havregrynsgröt för han får den alldeles perfekt frasig och jag kommer ihåg att det var något av det bästa jag visste när jag var liten. Men, så är jag också uppväxt med fiberhavregrynsgröt till frukost nästan varje morgon, och är du inte det (och inte fattar grejen med gröt rent allmänt) tycker du nog inte att stekt gröt är så gott.
Stekt fiberhavregrynsgröt
Blanda mjölk och fiberhavregryn i en kastrull. Det ska vara en TJOCK gröt, så tjock att den går att klicka ut i en stekpanna så småningom. Koka upp gröten och ställ sedan åt sidan så den svalnar lite. Värm en stekpanna med en stor klick smör. Klicka ut små öar av gröten och platta till så du har en relativt tunn grötbiff (lite mindre än en cm eller så) och stek tills den har fått fin, gyllene färg på båda sidorna. Tillsätt mer smör när det behövs. Jag äter min stekta gröt med sirap, vilket definitivt inte är det nyttigaste alternativet. Men, vem bryr sig om sådant när man festar till det med stekt havregrynsgröt? Inte jag, i alla fall.