Rom är en helt fantastisk stad. Den här gången plockar vi russinen ur kakan och kör en favorit-i-repris på de platser vi tycker lite extra mycket om. Igår strosade vi omkring på Palatinen, åt glass på San Crispino (två gånger…) och tog en välbehövlig paus på toppen av Pincioträdgårdarna.

Vet ni vad det står för?*

Jag är en supernörd när det kommer till romerska kejsare, och just därför är det extra kul att spatsera omkring på Palatinen och Forum. Det är ganska coolt ändå, att det finns så mycket kvar att något som byggdes för typ 2000 år sedan.

Jaja, tänker ni. Men vad har ni ätit då? Ja, erm, ok. Nytänkandet har inte flödat hos oss, om man säger så. Vi har varit på San Crispino två gånger och provat ett gäng olika smaker. Högst i kurs hos mig står nocciola, hasselnötsglassen, och hos Calle är det lakrits och grapefrukt som gäller. Äpplesorbeten var tyvärr inte alls lika god som jag kom ihåg den men bananglassen var riktigt fin!

I närheten av Berninis elefantobelisk vid Santa Maria Sopra Minerva sprang vi på Sant Eustachio (bakom Pantheon!) som vi även besökte sist vi var här. Roms godaste kaffe säger en del men jag vet inte, jag. Gott kaffe dricker man ju överallt i den här stan…

Ett av de mysigaste områdena i Rom är Monti, som ligger nära Forum. Pyttesmå gator, butiker och framför allt – vår favoritrestaurang i staden – Taverna dei Fori Imperiali på Via Madonna dei Monti. Jag vill nog påstå att det är den bästa italienska maten jag någonsin ätit, faktiskt.

Andra slutsatser? Här är så fasligt mycket amerikaner. Stora, brötiga OOHMYYGOOODLOOKATTHAAAT-DIDYOUSEETHAAAATHUUUGEFOOOUUUNNTAIIIIIN-amerikaner. Överallt. Via del Corso är som W 34th St och är abominabel, men går man ett snäpp norrut hamnar man istället på Via Margutta som är alldeles tyst och lugn. Och vacker! Nej, nu ska jag väcka Calle och försöka bestämma vilket museum vi ska gå på. *Senatus Populusque Romanus