Om det är något jag har fått dille på den senaste tiden så är det mexikansk mat. Inte den svenska varianten av mexikansk mat och inte den amerikanska texmex-varianten utan riktig mexikansk mat. Sådan man hittar i Mexiko och New York City. Ja, jag vet – sist jag kollade var NYC inte en del av Mexiko, men 1. bortsett från vår resa på den amerikanska västkusten är detta så nära Mexiko jag har kommit just nu, och 2. enligt säkra källor går det att få tag på riktigt bra mexikansk mat i NYC.

Men, framför allt så har jag upptäckt storheten med huevos rancheros till frukost. (Och bloody marys, men det är en annan historia. Haha. Skämtar bara.) Jag har gjort lite reserach, och det verkar som att det finns lika många recept på huevos rancheros som det finns mexikaner i denna värld. Jag är dock övertygad om att den de serverar på 983 i Bushwick är den absolut bästa. Såklart. Sist vi var där tog jag en bild för att noggrant kunna studera innehållet och laga till likadana nu nu när jag är hemma. Inte helt enkelt, har jag konstaterat, eftersom jag inte har allt som behövs. Som de stora, hårda majstortillasen, till exempel. Eller quesa fresca, och jag är inte helt säker på vilken sorts salsa de använder. Men, bönor, ägg och ris ska jag nog kunna ordna. Och jag återkommer så fort jag har fått till något som liknar det där på bilden, ok?

Från äkta, mexikansk mat till raka motsatsen. Det här är nämligen en rätt som jag kom på när jag var typ 16 år, och min uppfattning om mexikansk mat då var… ingen alls. Det här är såklart inget recept för märkvärdighetsministeriet i bloggosfären men det är en av de standardrätter jag drar till med när inspirationen tryter och det är precis lika gott nu som det var när jag var en ung liten matrepublikan. (Det var tider, det!)