Nu när Calle är på tjänsteresa i USA i två (alldeles för långa) veckor har jag märkt hur svårt det är att bestämma vad jag ska äta. Det är liksom ingen som rynkar på näsan och säger ”nä, inte det” när jag föreslår saker. Mycket ovanligt. Blomkål är en sådan sak som Calle a-v-s-k-y-r men som jag skulle kunna äta varje dag, så idag blev det blomkål till middag. Eftersom det är min fina mamma som lärt mig att göra den bästa blomkålsstuvningen för länge, länge sedan finns det inget riktigt recept, men jag gör ungefär såhär: (varning, receptskiss!)

Blomkålsstuvning

ungefär som mamma gör den

1 blomkålshuvud, litet el stort beroende på portioner

salt + vatten

en klick smör

siktat dinkelmjöl för att reda

en skvätt grädde…

…resten mjölk

vitpeppar, nymald (såklart)

lite riven, lagrad ost

salt, en gnutta socker

örtaromat*, lite

Koka blomkålen i lättsaltat vatten tills den är lagom tuggmotståndig. Smält en klick smör, häll på lite mjöl och mjölk. Rör runt ordentligt tills redningen är upplöst och tillsätt mer mjölk tills du har lagom med stuvning. Koka upp och tag sedan från plattan. Lägg i osten, smaka av med kryddor. Lägg upp blomkålen på ett fat, häll över stuvningen.

*aromat innehåller en massa saker man egentligen inte vill ha i sig, bland annat döds-E-et som Minnas pappa Mosse kallar det. Döds E-et är för övrigt ett återkommande skämt i vår lilla familj men det kan jag berätta om en annan gång. Hur som helst, vill du slippa döds-E-et i din mat använder du helt enkelt en något mer naturlig krydda.