Isbjörnen har intagit sitt standardläge den här sömiga söndagen, sovandes i soffan/sängen/under bordet. Så fort jag går förbi måste jag såklart krama och klappa och berätta för alla (läs: mamma, pappa och Calle) hur söt han är. Och hallå, såg ni minen han gjorde? Eller hur söt han var när han satt i trappan? Ja, ni hör ju själva… Fin söndag!