Igår när vi körde omkring bland vingårdarna i Willamette Valley konstaterade jag att ok, det här är verkligen as good as it gets. Slingriga små vägar, vacker natur, otroligt vänliga människor, vingårdar i var och varannan hörna, närproducerad mat och en kärlek till öl som får Calles bryggeri-intresse att framstå som blygsamt.

Men, alltså. Vinprovningarna. Napa och Sonoma var himla trevligt, men det här – det är något helt annat. En blygsam herre frågades oss med genuin förvåning hur i herrans namn vi hittade dit? Till McMinville? Han bodde där, menade han, men vi? Vi är ju ända från Sverige. Well, vi har ju lyckats lägga vantarna på en riktigt bra karta som visar precis alla vingårdar som vi kan tänkas vara intresserade av. Och det är en del, kan jag lova. Favoriten hittils är helt klart Sokol Blosser, deras dessert-riesling var så god att jag (nästan) var redo att betala $350 för att frakta hem en låda. Calles favorit har varit White Rose Vineyards som har lite kraftigare Pinots än de vi provade hos Sokol Blosser.

Idag blir det några vinprovningar till, och en liten tur till kusten för att spana in Stilla Havet på lite närmre håll än från bilen. Hej sålänge!