I lördags var jag och Calle på Umami, en av Köpenhamns mest hypade restauranger. Jag hade både höga förväntningar (som jag sa – hypad restaurang) och inga förväntningar alls (mina kunskaper om japansk mat är i det närmsta obefintliga) och det var just det sistnämnda som gjorde att det var en otroligt häftig upplevelse. Calle beställde en sexrätters avsmakningsmeny och jag fick en specialgjord vegetarisk motsvarighet.

Såhär i efterhand kan jag knappast beskriva en enda rätt. Efter första tuggan hamnade både jag och Calle i någon sorts religiös matupplevelse-koma och efter det hörde vi halleluljakören i bakgrunden hela middagen igenom.

Jag är ju inte speciellt slängd i det här med att äta med pinnar, men efter några glas champagne och lite instruktioner från Calle gick det hur bra som helst. Typ. Jag tappade bara pinnarna en gång.

En av mina rätter var tempurastekta grönsaker. Galet gott, och en av de enklare sakerna att äta med pinnar… Näst sista rätten var sushi vilket var fantastiskt, såklart. Sista rätten var såklart dessert, en brownie-historia med blablabla och blablabla. Ja, ungefär så kommer jag ihåg det. Inte min kopp te, tyvärr.

Full pott för Umami? Ja, faktiskt. Även om inte allt var lika fantastiskt som maten. Servicen till exempel. Vi hade minst fem olika servitörer under kvällen, vilket är ok, men – jag tycker det finns en viss charm med att ha en och samma servitör som guidar en igenom middagen. Stort plus för det faktum att de utan problem fixade en vegetarisk avsmakningsmeny till mig. Otroligt fin matupplevelse, überalles.