Cinque terre ligger i Ligurien och från Ligurien kommer peston. Just därför var jag såklart tvungen att äta pasta med pesto första middagen.

Caprese, såklart. min favoritförrätt som måste ätas (minst) en gång om dagen när jag är iIitalien. Obeskrivligt gott.

Sådana här tomater passerade vi på nästan varje vandringsled, och varje gång ville jag hoppa in i (den privata) odlingen och ta med mig några. Det gjorde jag inte. Calle och Johan, däremot, snodde en chili.

I Vernazza åt vi ljuvlig pizza med mozzarella, färska tomater och gröna oliver. Bra uppladdning inför den kommande vandringsleden som startade med åtta ziljoner höga trappsteg.

Ja, det var ju inte direkt jag som åt de här, men Calle och Johan tyckte att de var så goda att de morgonen efter gick och köpte ett nytt gäng.

Fisk och skaldjur är lite grejen med Cinque Terre, märkte jag. Och det är ju kul, speciellt för de som faktiskt tycker om det. Jag klarade mig finfint ändå, och Calle, Johan och Emelie stod för fiskätandet.

Och bäst av allt (förutom nutella on the go – mer om det senare): glassen. Som alltid. I Vernazza, vid den lilla strandpromenaden, hittade vi en gelateria som inte var av denna värld. De andra tre var lyriska över lakritsglassen, men jag körde på mitt vanliga säkra kort och beställde choklad, citron och jordgubb. Sjukt gott. Om det är någon som sitter inne på ett bra lakritsglass-recept (gärna i italiensk glass-väg) får ni gärna hojta till så ska jag göra det nästa gång vi har onsdagsmiddag!