Eftersom Sigge kan komma typ nu och två veckor framöver tar vi det lugnt och håller oss i närheten av hemma. Idag har vi ätit lunch på Poh-Khe på Teatergatan, druckit kaffe på Viktors och spenderat eftermiddagen på Stadsbiblioteket. Det är för övrigt en mycket märklig upplevelse att vänta på att en förlossning ska dra igång. ”Var det där något? Nä men DET var nog. Eller nä, kanske inte, men det då?” Ungefär så går jag runt typ hela tiden. Eftersom jag inte har haft en normal förlossning innan (hej världsrekord förra gången med under två timmar från första värk tills att Clara kom ut, och dessutom råkade vi vara inlagda när vattnet gick och allt satte igång) känns det ytterst spännande/läskigt att snart få reda på om 1. jag behöver föda barn här hemma 2. det kommer ta jättelång tid den här gången och 3. om vi hinner in till sjukhuset. #ingenvetsäkert

En stor anledning till att både jag och Calle är så intresserade av matlagning är för att vi båda är ohemult nyfikna. Det är just den där nyfikenheten som ofta leder till att vi båda snöar in på allt från mozzarella till drinkar och för mig är den senaste grejen något så enkelt och vardagligt som kryddor. Jag ramlade nämligen över en artikel om kanel (min favoritkrydda, alla kategorier) där det diskuterades vad som är riktig kanel, om kanel är giftigt och om det är nyttigt. Jag bryr mig egentligen inte om kanel är giftigt eller vilka hälsofördelar som finns för jag är övertygad om att det är stora mängder som ska konsumeras innan det blir giftigt, men det jag däremot började fundera över är vad det skulle kunna vara för smakskillnad mellan den ”vanliga” kanelen och den som kallas för kanelen med stort k – ceylonkanel.

När vi var i Saluhallen i fredags köpte jag med mig en påse ceylonkanel hem och bara genom att lukta på den kan jag konstatera att jo, det helt klart är skillnad på kanel och kanel. Ceyolankanelen har en mycket sötare smak, och blir aldrig besk på samma sätt som den ”vanliga” kanelen kan bli i för stora mängder. Jag tycker dock att ”vanlig” kanel är god den med men kan konstatera att de båda antagligen gör sig bäst i olika användningsområden. Spännande!

När vi var i Saluhallen förra veckan köpte jag med mig ett spanskt paprikapulver hem, Pimentón de la Vera, Dulce. Ottolenghi skriver då och då om paprika som är dulce, vilket innebär att den är galet smakrik och rökig i smaken eftersom paprikan torkas genom just rökning. Fantastiskt gott, kan jag meddela, och den här paprikan smakar som ingen annan paprika jag har smakat innan. Once you go Pimentón de la Vera, you never go back som det gamla djungelordspråket lyder…

Jag har provat kryddan i lite olika rätter, senast i en majonnäs som jag blandade ner i en coleslaw. Jag är i ärlighetens namn inte sådär överförtjust i coleslaw, många gånger för att de är alldeles för kladdiga. De få gånger jag gör coleslaw själv gör jag egen majonnäs och skippar helt crème fraiche, och blandar inte ner mer dressing än nödvändigt. Se receptet nedan som en sorts skiss, och justera mängden dressing efter dina egna preferenser.

Coleslaw med rökt paprikamajonnäs

4 portioner som tillbehör

1 äggula

1 tsk dijonsenap

0,5 msk pressad citron

1-1,5 dl rapsolja (ej kallpressad)

salt nymald svartpeppar

paprikapulver, dulce (rökigt)

Lägg äggulan i en liten skål tillsammans med dijonsenap och pressad citron. Häll i oljan i en svag stråle och vispa runt precis hela tiden tills majonnäsen blivit tjock. Smaka av med salt, nymald svartpeppar och paprikapulver. Jag gjorde min majonnäs dagen innan den skulle användas och hade i ännu lite mer paprikapulver dagen efter (men kom ihåg att det säker skiljer stort på smaken beroende på vilken paprika du använder!)

1-1,5 dl majonnäs

2 msk äpplecidervinäger

0,5 msk socker

1 msk grovkornig skånsk senap

1,5 tsk sellerisalt

paprikapulver, dulce (rökigt)

salt, nymald svartpeppar

8-ish dl spetskål

3 dl rivna morötter

Blanda majonnäsen med äpplecidervinäger, senap och socker och smaka av med salt, peppar och sellerisalt. Riv kålen på mandolin (om ni har en Kyocera precis som jag brukar jag använda tjocklek 3) och riv morötterna grovt. Blanda med majonnäsröran tills allt är täckt. Tycker du röran är för torr – blanda i mer majonnäs, är den för blöt – blanda ner mer kål eller morötter. Smaka av med mer salt, sellerisalt och nymald svartpeppar om det behövs mer untz.

Min första lediga dag har varit allt annat än ledig men imorgon planerar jag att ligga i horisontalläge på soffan och spela Monkey Island ungefär hela dagen. Dagens största bedrift (förutom att jag bakade ett otroligt gott danskt rågbröd på surdeg) får nog ändå vara det faktum att jag rensade ur vår kryddlåda, och kom till följande insikter: Det är helt onödigt för oss att köpa torkade kryddor (av typen rosmarin, timjan osv osv) eftersom vi ALDRIG använder det. Det är helt onödigt för oss att köpa kryddburkar över huvud taget på grund av får ofta slänga alldeles för mycket. Note to self – köp endast kryddor i lösvikt i mindre mängd framöver. Deal? Deal.

Den här helgen har vi fixat det sista på landet inför vintern. De två kvarvarande chiliplantorna har åkt ner på vinterförvaring, olivträdet har fått komma in och jag har planterat vitlök (vilket jag HELT glömde förra året…) Att vara på landet på hösten är svårslaget, måste jag säga. Fina, kalla dagar blandat med ösregn, hummerfiskare på havet, tända ljus och lugn och ro. Hur som helst, mat den här veckan? Den bästa tofun hittills, vegetariska hamburgare och pizza, bland annat.

I måndags bakade jag och Clara buns till kvällens steamed buns-middag. De fyllde vi med pankofriterad tofu med rökt paprika (återkommer med recept, helt klart den bästa tofun vi fått till), kimchi, yuzymajonnäs, rödlök, srirachasås och färsk koriander.

I tisdags skulle jag göra belugabolognese men just när jag fräste på lök och vitlök kom jag på att belugalinserna var slut. Ridå. Ändrade lite snabbt planerna och skopade i en sked ghee, några chiliflakes, en kanelstång och ganska mycket garam masala + röda linser, kokosmjölk och krossade tomater och fick istället ihop en daal. Den åt vi med ris, färsk korianer och papadums.

I onsdags kom vänner över på middag och vi hade egentligen tänkt bjuda på en vegetarisk korma men eftersom det blev daal dagen innan svängde vi istället ihop vegetariska hamburgare gjorda på bland annat riven sötpotatis och kikärtor. De åt vi med en rökt paprikamajonnäs, saltgurka, jalapenos, isbergssallad, lök, tomat och fluffliga hamburgerbröd.

I torsdags gjorde Calle pannkakor till mig (han gör världens bästa pannkakor <3) som vi åt med avokadokräm (blanda avokado med gräddfil, fint hackad rödlök, chiliflakes, salt och lite tabasco) och riven ost (och ok, det slank även ner en efterrättspannkaka – eller två – med pappas jordgubbssylt på…)

I fredags gjorde vi pizza. Den senaste tiden har vi varit bortskämda med att kunna koka tomatsås på färska tomater men den här gången fick det bli på konserverade plommontomater istället. På pizzan hade vi svarta oliver, lök, buffelmozza, pinjenötter och chili.

I lördags lagade vi färsk pasta med blandad svamp (kantareller, skogschampinjoner och ostronskivling) i en gräddig sås och till pastan hade vi en av mina favoritsallader på spetskål och fänkål som mandolinas tunt och sedan blandas med en vinaigrette på olivoja, pressad citron, salt och nymald svartpeppar.

Idag är det söndag och till middag gjorde vi varma mackor! På mina hade jag (en riktigt stinkig) brieost, tunt skivat päron och grovt hackade valnötter och på Calles var det dijonsenap, fänkålssalami och lagrad herrgårdsost.

Förkylningen har börjat ge med sig och idag vinkade jag hejdå till mina kollegor som jag inte kommer att träffa regelbundet fram tills årsskiftet. Vad märkligt det känns. De har ju varit med mig exakt hela graviditeten och hejaropat och peppat och sett till så att jag tagit det lugnt (inte min bästa egenskap…) och det var med vemod jag satte mailen på autosvar fram till den 3 januari 2019. Nåväl, nu är det en ny verklighet som väntar och det ska bli spännande!

Vi har firat in föräldraledigheten med en traditionsenlig runda i Saluhallen. Vi fick med oss ölkorv (Claras fredagsnöje…) och tysk, stark senap från Hasselbacken, buffelmozza från Hildas, svarta oliver, pinjenötter och spanska mandlar från Zeytoon, ceylonkanel från Josefinas, bretzels från Steinbrenner & Nyberg och, nästan viktigast av allt, praliner från Kanolds. Såklart. Min favoritsmak är just nu mint, och för Claras del är det ”den med pepparkakssmak” vilket innebär kanel, ingefära och kardemumma.

Idag blev det med andra ord bretzels med senap som tilltugg till fredagsdrinken! Hurra för #flamingofredag! Nu ska jag ta mig ur pizzakoman och se om jag kan lura vår lilla nattsuddare i säng (säkert…) Hoppas att ni får en fin helg, kompisar!

Dagens energinivå ligger på ungefär NOLL eftersom jag råkar ha blivit vrålförkyld. Why god why? En och en halv dag kvar på jobbet innan jag går på heltidsföräldraledighet under hösten och jag tänker följande orimliga tankar: Jag varken hinner eller orkar vara sjuk just nu, jag vill avsluta mina grejer på jobbet och jag vill FRAMFÖR ALLT inte föda barn i det ynkliga tillstånd jag är i just nu. Men jo, jag vet – jag är i vecka 39 och magen går först, och jag är fullt medveten om att Sigge kommer när han själv önskar. Jag vet, jag vet.

”Har vi någonsin ätit en god ugnspannkaka? Har vi någonsin lagat en god ugnspannkaka? Finns det ens en god ugnspannkaka?” frågade jag Calle tidigare i veckan och fick svaret ”Nej. Nej. Nej.” Trots det bestämde vi oss för att prova, för något magiskt måste det ju vara med den här rätten som så många (barnfamiljer) håller som en riktig vardagsfavorit. Jag gillar hela grejen med att just den här varianten var väldigt fluffig för den där stabbiga varianten vi fick i skolan var ingen höjdare faktiskt och jag tror att vi säkert kommer att göra ugnspannkaka igen för det var helt ok, men vi får nog klura lite till på hur vi kan göra den något mer, well, intressant.

Våra söndagsrutiner när vi är i stan brukar innebära NOLL planer förutom att åka till Kåhög och köpa mjök och sedan sväga inom Focus och bunkra lite inför den kommande veckan och precis det har vi gjort idag. Såhär två veckor innan beräkad Sigge-ankomst har dagsformen fått avgöra nivån på middagarna och det har precis som det brukar blivit en salig blandning av gammalt och nytt.

I måndags åt vi linssoppa med chipotle och babyspenat. Till soppan åt vi grahamsfrallor med ost som jag och Clara bakade när vi kom hem från föris (och Calle tog TVÅ, helt sjukt).

I tisdags gjorde vi något jag senast åt typ 1997 – ugnspannkaka. En riktigt fluffig ugnspannkaka dessutom, och jag som har varit skeptisk får kanske omvärdera. Helt såld är jag inte men jag ska helt klart ge den en chans till. Ugnspannkakan åt vi med rårörda lingon, spetskålssallad med sherryvinäger och de andra hade även bacon.

I onsdags skulle jag ut och rulla hatt med vänner så efter mitt barnmorskebesök svängde jag och Clara inom Saluhallen och köpte med oss pitabröd med champinjoner, fetaost, mynta, valnötter, sallad och yoghurtsås som jag åt innan jag gick vidare. Calle och Clara festade däremot till det med pankopanerad fisk, kokt potatis och kaprismajonnäs.

I torsdags gjorde Calle raggmunkar som vi åt med rårörda lingon, rivna morötter och bacon till de andra.

I fredags var vi på kalas hos min bror med familj eftersom mitt äldsta syskonbarn Tilda fyllde 14 år. Vi bjöds på überfina smørrebrød toppade med en massa olika saker som till exempel panerad spätta och citron, avokado och tomat, matjessill, sparris och pocherat ägg och rostbiff och remouladsås. Till efterrätt åt vi såklart tårta!

I lördags var det kalas igen och vi bjöds på en helt fantastisk trerätters. Till förrätt åt vi kantarellsoppa (!!!), till varmrätt blev vi serverade en potatisterrin med rotselleripuré som vi åt med lammytterfilé (till de andra) och vegetariska frikadeller (till mig), skysås och en pesto-ish-sås med bland annat rosmarin och citronverbena. Till efterrätt hade Malin gjort en kardemummaglass som serverades med vaniljbavaroise, äpplekräm och kavringssmul (här dog jag lite) OCH till kaffet serverade hon även jordnötspraliner. Jag somnade lycklig (och mätt, haha).

Idag är det söndag och jag håller på att förbereda strangolapreti till kvällens middag. De här små bröd- och spenatdumplingsen passar perfekt att göra just idag eftersom vi har både surdegsbröd och spenat som behöver användas upp. Strangolapretin äter vi med en tomatsås som toppas med kapris, svarta oliver och mozzarella.

När jag kom till Nordkoster för första (och än så länge enda) gången för fler år sedan i samband med att våra vänner skulle gifta sig blev jag alldeles tagen av den lilla ön där det bor så få människor men där havet dånar runtom och man har kommit så långt västerut det bara går i vårt land. För mig som är uppvuxen i Skåne i ett helt vanligt hus i en helt vanlig stad är den lilla ön otroligt exotisk. Jag har inte vuxit upp med båtturer till och från skolan, karga klippor eller en pappa som är hummerfiskare, men det har hon på bilden nedan, Karolin.