Sist jag var hemma hos mamma och pappa länsade jag deras samling av tidningar och fick med mig en hel hög Buffé med mig hem. I senaste numret fanns en hel del fina recept med färsk majs, som ju är i säsong nu. I lördags gjorde vi den här fina Cacio e pepen med majs i.
Vi använde färsk, svensk majs (som var magisk!) men hittar man inte det tänker jag att det går lika bra med fryst majs, eller burkmajs såklart.
Cacio e pepe med majs
4 portioner
400 g spaghetti
3 tsk nymald svartpeppar
3 dl majskorn (för oss var det 2 majskolvar)
25 g smör
2,5 dl riven pecorino
salt
Koka pastan något kortare än vad förpackningen säger. Fräs nymald svartpeppar och majs i smöret tills det får lite färg. Tillsätt 3 dl av det kokande pastavattnet och låt koka någon minut. Häll av vattnet från pastan och blanda ner pastan i stekpannan. Koka och rör till en krämig pasta. När det mesta av vattnet kokat in, ta från värmen och rör ner osten. Smala av med salt och toppa med lite extra ost.
Det har varit magiska dagar, både i stan och på landet. I torsdags var vi på trädgårdsfest hos några bekanta i Örgryte och vi satt ute precis hela kvällen. Igår kom vi upp hit och vi åt pizza ute, och provade för första gången vår nya Ooni Fyra-pizzaugn. Idag vaknade vi dock till lite kallare väder och det har regnat i natt – trädgårdslandet tackar och tar emot.
Ikväll ska vi ha texmexfest men om ni är sugna på pasta har ni ett fint recept nedan med bland annat grön sparris, saffran och parmesan. Jag använde lite mindre saffran är originalreceptet (som är från Allt om Mat).
Pappardelle med grön sparris och saffran
4 personer
500 färsk pappardelle
500 g grön sparris
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
2 msk smör + olja
1 paket saffran (jag använde lite mindre)
2 dl vispgrädde
1 dl vatten
0,5 dl torr vermouth eller vitt vin
1 citron
0,5 tsk salt
2 dl riven parmesanost
0,5 dl hackad persilja
Koka upp rikligt med pastavatten och koka pastan al dente. Skölj sparrisen och bryt av den nedersta delen. Råstek i olja och smör tills de är lagom tuggiga och stek sedan löken och vitlöken tillsammans med sparrisen. Tillsätt saffran och häll på grädde, vatten och vermouth. Sjud såsen i ungefär fem minuter och smaka sedan av såsen med citronzest och eventuellt lite citronsaft, salt och nymald svartpeppar. Blanda pastan med sås och parmesan och rör runt ordentligt i pannan. Späd med pastavatten om det behövs. Strö över persilja precis innan servering.
Men sluta, vad gott det här var. Vi gjorde det på landet för några helger sedan och jag längtar redan efter att laga det igen. Receptet hittade jag i en kokbok av Sofia Wood som jag bläddrade i när vi var hos M & M i Malmö. Superfin kokbok!
Confiterade tomater med burrata
4 portioner
400 g färsk pasta (vi använde tagliatelle)
800 g småtomater
2 hela vitlökar
2 ekologiska citroner, zesten
4 rosmarinkvistar
1 ordentlig nypa chiliflakes
3 dl olivolja
salt, nymald svartpeppar
2 burratabollar
Värm ugnen till 175 grader. Lägg tomaterna i en ugnsform. Gnugga av det papprigaste skalet av vitlöken och skär av den övre tredjedelen och släng. Lägg ner vitlökarna med snittytan uppåt bland tomaterna. Skär långa strimlor av den yttersta, gula delen av citronskalet och lägg ner bland tomaterna tillsammans med rosmarinkvistarna. Strö över chili. Salta och peppra generöst och häll sedan olja på allting. Baka långsamt i ugnen tills vitlöken är helt mjuk och tomaterna fallit ihop lite, vilket tar ungefär 1 timme. Plocka upp vitlökarna och plocka ur varje klyfta ur sitt hölje. Mosa dem till en slät kräm med bredsidan av en kniv.
Koka pastan al dente och häll av. Rör ner vitlökskrämen och blanda väl. Lyft upp tomaterna ur oljan och vänd ner dem försiktigt i pastan. Smaka av med salt och peppar. Riv burratan i bitar och lägg på pastan.
Nu var det några månader sedan vi hade besök av vänner på landet men när de var uppe bjöd vi på något jag velat prova ett bra tag – arancini. Det är små bollar av risotto som man rullar och dubbelpanerar innan man friterar, så det är med andra ord en perfekt rätt om man har risotto över.
Vi åt våra arancini med en långkokt tomatsås, smörstekta kantareller och en enkel rucolasallad.
Arancini
4 portioner
4 portioner risotto, helt avsvalnad
1 mozzarellaboll, tärnad
1 dl vetemjöl
2 dl panko
2 ägg, uppvispade
Häll av och skär mozzarellan i små tärningar, ungefär 1 cm stora. Forma bollar av risottoriset och tryck in en mozzarellatärning i mitten av varje. Förslut och rulla bollen jämn. Lägg bollarna i mjöl, uppvispat ägg och slutligen panko och lägg på en tallrik med lite mellanrum så att de inte fastnar i varandra. Hetta upp oljan tll 150-160 grader och fritera några bollar i taget i oljan tills de fått en gyllene färg. Låt rinna av på hushållsppper och strö över flingsalt.
Jag kan snöa in totalt på olika pastasorter, och barnen likaså. Clara (och Calle, faktiskt) föredrar spaghetti alla dagar i veckan, Sigge gillar penne och jag, jag har nyligen fallit för Rummos gnochetti (bara NAMNET!) som är ljuvliga. Vi åt dem med en enkel tomatsås med gröna oliver och de var perfekta eftersom såsen nästlade sig in ordentligt i pastan, vilket jag gillar.
Pasta med passata och gröna oliver
2 portioner
2 portioner pasta
1 stor vitlöksklyfta
1 glasflaska passata (vi använde Muttis)
1,5-2 dl gröna oliver (+spadet)
salt, nymald svartpeppar
olivolja att steka i
riven pecorino romano
färsk oregano
Koka pastan så al dente du vill ha den och gör under tiden tomatsåsen. Skiva vitlöken tunt och stek i rikligt med olivolja i en stor sauteuse. Rör runt så att den inte bränns vid. Tillsätt passatan och rör runt. Dela oliverna på hälften och blanda ner i såsen med lite av spadet. Smaka av med salt (men var försiktig – oliverna är ju salta…) och massor av nymald svartpeppar. Häll av pastan och spara lite av vattnet. Blanda ner pastan i såsen, häll ner lite vatten och blanda runt. Lägg upp på tallrik och toppa med pecorino romano och några blad färsk oregano.
Den här veckan kunde ha börjat bättre, helt klart. Flera vänner kämpar med tunga saker, och jag är orolig på alla möjliga sätt. Positivt? Jag brände av en timme på cykeln och kunde stänga av tankarna för en stund, och det var välbehövligt. Mina egna problem framstår som små i sammanhanget, men den senaste veckan har jag märkt hur mitt lukt- och smaksinne har blivit sämre och jag försöker att inte freaka ut när jag inser att lök – fortfarande – luktar konstigt, kaffe likaså. Senast i raden att inte lukta som det ska är vitt vin, som i helgen hade en högst omysig artificiell eftersmak. Kommer jag ha det såhär alltid? Kommer det att försvinna? Kommer det att bli sämre?
Ingen vet.
Nä hörni, nu får det vara nog med depp för något som fortfarande smakar bra är pasta, pesto och parmesan. TACK för det, säger jag bara. Den här rätten är något att slänga ihop när inspirationen är noll och tiden är knapp för snabbt går det. Färdig, färsk tortellini försöker vi alltid ha i kylskåpet och pesto kan man ju slänga ihop på det mesta.
Tortellini med pesto
Förbered en kastrull med kokande vatten och mixa sedan ihop peston (eller köp färdig, det finns massor av goda alternativ på hyllan i mataffären). Vi brukar göra på basilika eller persilja, solroskärnor eller andra nötter vi har hemma, olivolja och mängder av parmesan eller pecorino romano. Koka tortellinin enligt anvisning på paketet, blanda med peston och lägg upp på tallrikar. Toppa med fint riven parmesan eller pecorino romano och chiliflakes.
Fredag kväll och jag och Clara ligger utslagna i soffan, Sigge har somnat och Calle blandar en drink i köket. Vi kom till landet tidigare idag och har ätit pizza och druckit rödvin, och resten av kvällen ska jag läsa och äta After Eight. Ungefär så. #wildncrazy
Om ni inte ännu bestämt vad ni ska äta till middag imorgon kan jag tipsa om den här gamla godingen signerad Lotta Lundgren. Mandelpeston är vansinnigt god så jag brukar göra en mycket större sats än vad receptet säger (och den går alltid åt, passar nämligen perfekt att sleva i sig med sked när andan faller på…)
Öppen lasagne med mandelpesto
2 portioner
1 dl mandel
30-40 g smör
1 citron
0,5 tsk honung
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
250 g champinjoner
200 färsk spenat
2 lasagneplattor
0,5 burk ricotta
salt, nymald svartpeppar
Rosta mandeln i torr stekpanna och krossa i mortel. Bryn smöret. Riv av citronzesten och blanda ihop med mandeln och smöret. Smaka av med salt och några droppar pressad citron. Koka upp rikligt med vatten till lasagneplattorna. Hacka löken och vitlöken fint och stek i smör tills den blivit genomskinlig. Skiva svampen och vänd ner i löken och stek tills den fått färg. Tillsätt spenaten och stek tills den sjunkit ihop. Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Koka lasagneplattorna mjuka, fiska upp med hålslev och lägg på två värmda tallrikar. Fördela spenatfyllningen på ena halvan av lasagneplattan, toppa med en rejäl klick ricotta och svep över resten av lasagneplattan. Skeda över massor med mandelpesto och servera direkt.
När kantarellsäsongen nämrar sig tänker jag ofta att ok, kanske är det här året när vi går ut i skogen och hittar svamp? Sen tänker jag igen och kommer på att nej, det är inte det här året (heller). Vi hittar liksom aldrig svamp, och jag tror att vi sammanlagt har ramlat över typ 3,5 kantareller under alla år vi har varit tillsammans. Tur då att vi har snälla grannar som i fredags kom över med en påse kantareller de plockat på sitt sommarställe. Vilken lyx för oss usla svampplockare!
I mitt flöde på Instagram fladdrade det förbi ett recept på kantarellpasta med parmesan och rostade hasselnötter från Buffé, och det gjorde vi i lördags. Så himla superjättegott i all sin enkelhet!
Kantarellpasta, parmesan, hasselnöt
2 portioner + matlåda
300 g kantareller
1 vitlöksklyfta
4 msk olivolja
salt, nymald svartpeppar
1 dl skalade och rostade hasselnötter
300 g spaghetti
2 dl riven parmesan (minst)
olja att ringla över
Ansa svampen och skär i mindre bitar. Skala och riv vitlöksklyftan och stek i olja på låg värme tills den fått lite färg (MEN se upp så att den inte bränns). Tillsätt svampen och stek på medelvärme tills all vätska kokat bort och svampen fått lite färg. Smaka av med salt och svarteppar. Hacka nötterna och grovt (och hörni, skippa inte att rosta dem för det gör ALLT för smaken) och koka pastan tills al dente. Häll av och spara 1-2 dl av kokvattnet. Lägg pastan i stekpannan tillsammans med svampen och tillsätt hälften av parmesanen och några hasselnötter. Tillsätt lite pastavatten och rör runt tills du har en krämig pasta. Lägg upp på tallrikar, toppa med resten av parmesanen, svartpeppar och hasselnötterna och ringla över olivolja.
Idag firar vi åttaårig bröllopsdag. Det var alltså åtta år sedan vi gifte oss i Brooklyn Bridge Park, den där varma julidagen när vi vigdes med Alex och Adam som vittnen. Vilken fin dag det var. Några dagar senare åkte vi på bröllopsresa och körde från San Fransisco via Portland till Seattle och provade Pinot Noir-viner, förälskade oss i McMinnville och åt oss igenom norra västkusten. Som jag längtar tills vi kan ta med oss barnen och göra en sådan resa igen!
Idag har det varit ösregn precis hela dagen så vi dukade upp med champagne, tända ljus och god middag på verandan. Fint det med! Nu ska vi kolla på film här, men innan dess – kolla in det här superenkla men ack så genialiska recept på pasta i en gräddig citronsås. Perfekt sommarlunch, skulle jag vilja påstå.
Pasta al limone
4 portioner
400 g pasta
4 msk olivolja
1 citron (skal och lite saft)
1 vitlöksklyfta (fint riven)
150 g pecorino (riven)
1 dl vispgrädde
salt & nymald svartpeppar
Lägg alla ingredienser till såsen i en stor skål. Koka pastan, låt rinna av och blanda sedan med såsen. Värm lite snabbt och tillsätt eventuellt lite pastavatten för att späda ut om det behövs. Strö över extra pecorino och smaka av med salt och nymald svartpeppar
Även om inget är som det brukar nu för tiden börjar en smygande längtan efter semester göra sig påmind. Det är sista veckan för barnen på förskolan – sista någonsin för Clara som börjar i förskoleklass till hösten – och även om vi kör på med jobb i några veckor till flyttar vi upp till landet med start nästa vecka. Clara ska gå på simskola i några veckor och jag hoppas att vädret blir fint så att vi kan få till några kvällsutflykter med båten. Fram tills dess kör vi hur som helst på med vardagslunken här hemma, och även om min inspiration för matlagning just nu är ganska låg får vi till riktiga pärlor lite då och då – som den här enkla pastan med en slags morotsröra, toppad med gorgonzola och krispiga kikärtor. Perfekt vardagsmat i min bok.
Originalreceptet, som jag såklart har ändrat om lite i, kommer från Coop. Gillar du inte gorgonzola? Vad är det för fel på dig? Ta parmesan istället! Eller pecorino. Eller kanske getost? Du fattar.
Fusilli med morotsröra
2 portioner + matlåda
400 g fusilli eller annan pasta du gillar
800 g morötter
1 msk olivolja
0,5-1 dl rostade solrosfrön
2 dl crème fraiche
cayennepeppar, salt, nymald svartpeppar
400 g avsköljda kikärtor på burk
olivolja
rikligt med havssalt
slätbladig persilja, grovhackad
gorgonzola
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och dela morötterna på längden. vänd runt med olivolja, salt, nymald svartpeppar och en gnutta cayennepeppar och rosta tills de blivit mjuka och börjat ta färg – det borde ta 20-25 minuter. Koka pastan enligt anvisning på paketet. Lägg morötterna i en mixer tillsammans med rostade solrosfrön och crème fraiche och mixa tills du har en crunchy morotsröra. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
Hetta upp olja i en stekpanna och stek kikärtorna tills de fått fin färg och blivit krispiga. Jag körde även mina några minuter på eftervärmen i ugnen för lite extra krisp. Blanda fusillin med morotsröran och toppa med slätbladig persilja, gorgonzola och kikärtor.
