Frasse är lite mer än ett och ett halvt år nu och den där envisa tonårsperioden verkar hänga kvar ett litet tag till, även om man märker små glimtar av att han blir äldre. Han är en riktig gosnos, den här hunden. Sover gärna på rygg med benen i vädret och breder ut sig i sängen eller på fårskinnsfällen nedanför. Han är otroligt tillgiven och älskar att vara med oss överallt och att vara nära, nära. Tills han bestämmer sig för att nä, nu är det slut på mys och demonstrativt går och lägger sig i sin hörna. Haha.

Han har de dassigaste små lockar på lite olika ställer i pälsen, men framför allt på underbenen, som är sådär gulligt ostyriga och som gör att han ser ut som att det nästan borde hänga bjällror däri. Han älskar mat och gör glädjeskutt så fort man fyllt matskålen. Han avskyr katter. Är väldigt intresserad av rådjur. Vill gärna gå tunnel mellan benen på människor han verkligen gillar, som ett slags tecken på att han tycker om dig. Tycker verkligen inte om att bli blöt om tassarna och är ibland ytterst tveksam till att gå ut i ösregn, men har inga problem med att hoppa ner i en sjö och bada – men när han kommer upp ålar han sig på marken för att bli torr i pälsen. Ser för övrigt vansinnigt roligt ut, haha.

Han sover mycket på dagarna, och då helst i hans puff (eller ja, hans och hans – den blev tydligt det när han kom till oss för så fort man sätter sig i den kommer han och buffar för att man ska flytta sig…) eller längst ner på schäslongen, där han kan sträcka ut sig.

Pälsson och han är ett radarpar som verkligen, verkligen tycker om varandra. Det är fullkomlig eufori så fort de träffas, och lek och gemensam vila från morgon till kväll. Förutom det är Stella, Flinga och Rufus några han tycker om att leka med. För att inte tala om FARMOR. Som ofta passar honom, till hans stora lycka.

Han är skitjobbig ibland, också. Som när man träffar andra hundar och han börjar tokskälla trots att vi övar och övar på att inte göra det. Eller när han tenderar att verkligen inte gilla när läskiga människor kommer för nära. Eller… äh, vi struntar i det. Listan kan göras lång på vilka tonårsbeteenden han uppvisar men mest av allt är han en så himla fin och go familjemedlem. Tillgiven, nöjd och med en stor dos humor. Vårt stora, stora pälsyrväder.