Idag är det ett år sedan vi hämtade hem Frasse, en kall februarifredag. Det första han gjorde var att springa några zoomies i lägenheten, sedan slocknade han i soffan. Av barnen fick han en prasslig pizza, eftersom han skulle få vara med på sin första pizzafredag, och i ett obevakad ögonblick smaskade han glatt i sig dippen jag hade förberett. Men, som vi älskar detta svarta pälsmonster. Trots en snart passerad tonårsperiod med promenadvägran, en hel del spökerier för både skuggor och paraplyer, och kludderi med maten.

Men vilken gosnos han är, vår Frasse. Vill gärna vara med överallt där han får. Är klappkass på att vara ensam mer än i en minut. Hänger med på lunch på 2112 på fredagarna och är en lika självklar del av sällskapet som vi är. Älskar ben, klapp på magen och att sova på rygg i sängen. Bästa vän med Pälsson, har farmor som storfavorit och tycker att snö är livet. Ikväll skålar vi i champagne och han fått ett extra gottigt ben, för att fira att det var just han som kom till oss den där kalla februaridagen för ett år sedan.